år 2009.
åh linn min älskade! <3
du fick mig att börja gråta, för jag tänker på allt vi gjorde och allt vi hade. det var du och jag, och du var den som jag gjorde precis allt med! den som visste allt och den som jag bara behövde kolla på så visste du. den som jag inte behövde säga ett ord till, för du fattade. den som kom till mig så fort du fick veta att magnus dog och som stannade hela kvällen och vi bara låg och pratade. den som jag verkligen gjorde allt i hela världen med, och det var meningen att de skulle vara så. meningen va att de skulle vara du och jag linn, inte du och nån annan, inte jag och nån annan. utan de va verkligen vi två.
jag tycker inte om det som har hänt på slutet, men jag tycker verkligen att vi fixar till det för såhär kan det inte funka linn, för utan dig klarar jag mig aldrig. du är den som gör att jag står på mina ben förfan! att du sov hos mig i förrgår, gjorde allt! fyfan vad jag mådde bra då, jag har inte vart så glad på länge! förstår du nu, hur mycket du betyder för mig? även fast jag visar det helt kasst, så är det endå DU.
jag, min familj, mitt rum och mitt hjärta saknar dig bestiz, kom tillbaka.
